En PC-avfälling om sitt hemmakontor:
"Efter att ha hållit på och djävlats med PC i 10 år ledsnade jag på skiten och gick och köpte mig en iMac. Och plötsligt är det roligt med dator igen! Allt funkar och det är aldrig några problem med installationer och att få saker att lira ihop."
Överhört på kaféet

En IT-samordnares bekännelser:
"Jag har efter femton år i pc-världen tröttnat på Windows och just köpt en Mac hemmavid (G4 Cube). Det har genast blivit mycket roligare med en dator — i alla delar!"
Saxat från mailinglistan Absolut

Mac är roligare
Ett proffs inom bildbehandling (som på grund av eventuell förföljelse från PC-ägande bekanta vill vara anonym), som jobbat med både Mac och PC har nu bytt ut sin privata PC mot en Mac:
"Det är ju bara att konstatera att filer, program, och hårdvara funkar bättre på Macen"
Han fortsätter:"Jo, ja, jag har nog roligare med Macen — så där, nu har jag sagt det."

Lyssna på Bill Gates när han(!) lovprisar Macintosh.

En dag på hösten 1997 satt jag på redaktion på det stora IT-tidningsförlaget IDG och grymtade något om den stora grå bruken framför mig.
— När ska vi få se datorer som inte är så förbålt fula?!
— Vaddå fula? Dom är grå. Det är väl snyggt med grått? Förresten — vem bryr sig om hur de ser ut?! Teknikredaktören på granntidningen InternetWorld ruskar på det illröda håret.
— Jag bryr mig! En sak som ska vara i mitt hem ska vara vacker!
— Haha! skrattar MacWorlds chefredaktör. Du är allt bra tokig du. Det är funktionen som är viktig. Prestandan. Inte utseendet.
— Men utseende är jätteviktigt! För mig är det det! Det är ju därför jag älskar Mac — jag kan inte med Windows fula gränssnitt.
MacWorlds annars så tyste teknikredaktör lägger sig i samtalet:
— Det skulle inte löna sig att ta fram designade datorer. De skulle bli för dyra. Folk vill inte betala för utseende. De vill ha Megahertz!
— Jodå, det skulle de visst, det är helt säkert! envisas jag och stampar bestämt med foten i golvet.
— Hur skulle din dator se ut då. Om du fick bestämma? frågar den gänglige på granntidningen.
— Åh, jag vill ha en blå dator! En blå dator med blommor på!
Ett flatgarv slog emot mig från kontorslandskapet. Datorer var och skulle förbli grå. Det visste ju alla människor.

Ett halvår senare kom den första turskosblå iMacen. Några månader senare kom iMacen som var djupt indigoblå.
Och sedan kom den här. Den blå datorn med blommor på. :-D

Jag är en powerbookmänniska
Skulle aldrig kunna tänka mig något annat än en bärbar dator.
OK, visst kan jag föreställa mig en stationär liten cube någonstans, men då som ett komplement — aldrig som en ersättning — för den lille att ha i knät i TV-soffan.

Min nuvarande är en powerbook Pismo 500 Hz med 256 MB RAM och 12 GB hårddisk. Min förra var en gammal PB 5300cs, så det är verkligen ett lyft!
Att jag behöll den gamla så länge berodde på att jag gick och väntade på att den perfekta modellen skulle komma ut. När Pismon lanserades visste jag att det var den här jag väntat på!

Visst är iMacarna söta. Men inte som min PB. Den är svart som natten, snabb som vinden och underbar som en solnedgång över havet.

Gå till arkivet för att läsa mer om mig och mina Macar.

Apropå virus och annat på Mac kontra PC:
"...slutligen har jag ett tips på en trygg, stabil och virusfri miljö: Mac! Det är nästan ingen som tillverkar virus till den miljön. Och blir något fel, är det lätt att rätta till.
Ta t.ex. detta med säkerhetskopior: Skulle hårddisken bli infekterad av
virus, är det bara att formatera om den och sedan kopiera över
säkerhetskopian från dvd-skivan som man "brände" i går (optimist!) så är allt återställt. Inga krångliga inställningar eller installationer där vissa
filer måste installeras på ett visst sätt annars fungerar inte programmen.
Och ni behöver inte oroa er för att byta gränssnitt. Numera är likheterna på det ytliga planet större än skillnaderna! Så det är bara att bli högerhänt och börja köra ( => macen har symbolerna till höger på
skrivbordet). De flesta program för pc finns också för Mac, många är
dessutom transparenta så att filer från den ena går att öppna i den andra
(om man kommer ihåg .efternamnet på filen).
Saxat från en mailinglista i en diskussion om virus

Enkelt och problemfritt på jobbet:
Jag kör enbart Mac här på kontoret och det av två skäl:
1) Min personal (och jag själv) kan inte ha sönder dem även om vi är totalt okunniga och klantiga.
2) med hundratals olika klienter per år kan vi alltid öppna våra klienters dokument i någorlunda schyst format utan några avancerade trix. klicka och läs, ändra och spara i klientens ursprungliga format.
Begriper inte att Apple inte har stressat dessa fördelar mer i sin
marknadsföring.
Saxat från en mailinglista i en diskussion om virus

Till dem som kallas tokiga. De obekväma. Rebellerna. Bråkmakarna.
Pusselbitarna som inte passar in.
De som ser saker annorlunda.
De trotsar konventioner.
Det andra tar för sanning, ifrågasätter de.

Du kan hylla dem, angripa dem, citera dem, förtala dem, beundra dem eller misstro dem.
Det enda du inte kan göra är att bortse ifrån dem.
För de förändrar saker.
De uppfinner. De skapar. De inspirerar.
De utforskar. De botar. De påverkar.
Tokiga måste de ju vara.

De kan se konstverk träda fram på vita målardukar.
De kan höra ljudet av oskrivna sånger i knäpptysta rum.
De kan blicka upp en vanlig stjärnklar natt och se tyngdlösa laboratorier för sin inre syn.
Vi gör verktyg för människor som dem.

För där vissa ser en galning, där ser vi ett geni.
En människa tokig nog att tro att världen kan förändras.
Ska någon lyckas, är det hon.




Nu har jag äntligen hittat den engelska originaltexten med! :-D



Here’s to the crazy ones.
  The misfits.
    The rebels.
      The troublemakers.
        The round pegs in the square holes.
The ones who see things differently.They’re not fond of rules.
     And they have no respect for the status quo.You can praise them, disagree with them, quote them,
     disbelieve them, glorify or vilify them.
About the only thing you can’t do is ignore them.
      Because they change things.
 
They invent.    They imagine.    They heal.
  They explore.    They create.    They inspire.
    They push the human race forward.Maybe they have to be crazy.
How else can you stare at an empty canvas and see a work of art?
Or sit in silence and hear a song that’s never been written?
Or gaze at a red planet and see a laboratory on wheels?
We make tools for these kinds of people.

 
While some see them as the crazy ones,
   we see genius.
Because the people who are crazy enough to think
they can change the world, are the ones who do.

Och filmen — se den!