Mamma tar klivet in i IT-åldern
När jag kommer hem har mamma ringt på telefonsvararen."Jag
har fått en broschyr här om en dator. Jag tänkte
att jag skulle rådfråga dig..."
Jag ringer inte upp genast.
Jag tänker att det är väl nåt erbjudande om
personalköp genom jobbet hon har fått. Och då vet
man ju vad det är. Personalköp verkar ju bara handla om
att pracka på folk PC i parti och minut.
När jag slutligen ringer upp visar det sig att det inte alls
är så det förhåller sig.
Visserligen har hon fått erbjudande om en PC genom personalköp
också, men det som fångat hennes intresse är någonting
annat. Det mamma har sett är en broschyr om en Imac.
– På bilden ser det ut som att denna inte har någon
sån stor grå låda som står bredvid på
golvet?
– Nej, på Imac är allt inbyggt i samma paket.
– Och så har den bärhandtag, det är ju himla käckt.
Tror du att den skulle rymmas på mitt skrivbord?
– Jadå, den är liten och nätt.
– Men hur är det med innehållet då? Har den allt
jag behöver? På PC:n jag såg ingick det högtalare...
– Den här är snabbare än de flesta PC, och högtalare
och sånt är alltid inbyggt på en Mac.
– Jaså, är det olika säger du... jaja, jag förstår
ju inte sånt där... men jag måste säga att
den är ovanligt söt för att vara en dator.
Ja, visst är den söt. Precis vad mamma vill ha. En liten
blå och bullig dator. Inte en stor, grå och fyrkantig
som ser farlig ut. Mamma är tillräckligt rädd för
tekniken ändå. Hon kommer aldrig att bli någon
sådan som jagar de nyaste uppgraderingarna och de snabbaste
processorkorten. Vad hon behöver är en dator som passar
med gardinerna hemma. En dator som är sådär lustigt
genomskinlig att man vill ta på den.
Det konstiga är att ingen kommit på detta tidigare.
Jag kommer att tänka på när jag för ungefär
ett år sedan satt uppe på IDG och sa att jag ville ha
en blå dator med blommor på. Då skrattade alla
åt mig och tyckte det lät helt stolligt. Ingen hade liksom
reflekterat över att utseendet har betydelse. Att grått
faktiskt är rätt fult.
Ett år är en lång tid i datavärlden. Idag
säljer Imac som smör och många av köparna är
just sådana som inte lockats av att köpa dator tidigare.
Apple håller på att kapa åt sig en stor bit av
en marknad ingen sett åt tidigare.
Om datorerna ska bli var mans egendom måste de ju ta klivet
ut ur nördvärlden och in i folks vardagsrum. Det är
precis det som Apple har lyckats med. Att nå dem som inte
bara ser till processorkraft och optimal upplösning, utan också
ser datorn som en möbel som faktiskt ska stå och ta upp
plats i deras hem.
På så vis är Imac en dator av en helt ny typ. En
dator som är vacker och ser snäll ut. Så snäll
att till och med min mamma vågar köpa den.
Christina Svensson
Texten var publicerad på MacWorlds
Webb nov – 1998
|
