Midvinter. Yule. Årets längsta natt. Solen vänder på sina bana, och kommer att stanna vid sin lägsta punkt (i ”dödsriket”) tre dygn innan den vänder och återföds och ljuset kommer åter. En av årets stora högtider över hela världen.
På midvinternatten rider Odin (Julnir) över himlavalvet. Han är en dödsgud, och under sin ritt avgör han vilka som ska dö under det kommande året. Men döden är också en ny början. Solen kommer att återfödas och komma till världen med hjälp av fruktbarhetsgudinnan Freja (Lusse) denna natt. (I äldre kalendrar låg midvinternatten den 13 dec.)
Mer om firande i norden – se 13:e december (Lucia), 24:e december (Julafton), 25:e december (Juldagen), 31 december (nyår) och trettondag jul.
Keltiskt: Ekkonungen och Järnekskonungen strider. Ekkonungen vinner och solguden återföds.
I det gamla Rom firades vid denna tid Saturnusfesten. Detta är Saturnus och Stenbockens tid. Mörkrets och mystikens tid. Detta var de tolv dagarna av kaos, då porten mellan världarna stod lite på glänt. Då man kunde få påhälsning från den andra sidan, och få varsel om allehanda ting. Då hade man en speciell dag då man gjorde allt bakochfram och herrarna blev tjänare och tjänarna blev herrar. För en dag. Dessa tolv dagar sades också förutsäga hur de kommande tolv månaderna skulle bli (det är därför det ska ätas så mycket under julen). Den trettonde dagen markerade slutet på julen och firades med en fest – det var nu det nya året började på allvar.
Från kalendern: http://www.cs.se/how/calendar/