Jag kan ju inte låta denna sorgesamma dag gå obemärkt förbi, hängiven mac-användare som jag är…
Mitt första möte med en Macintosh förändrade hela mitt yrkesliv! Den leende lilla datorikonen som glatt hälsade mig när jag satte på datorn (till skillnad från Windows rabblande av obegriplig text på en svart skärm: DOS-mörkret) gav mig insikten om att datorer faktiskt inte bara var av ondo, utan också var trevliga personligheter som kunde användas kreativt.
Sedan dess har jag varit hängiven Mac-användare; förutom att jag ägt och använt ett antal Macar i olika format under årens lopp, har jag skrivit en massa artiklar om dessa fantastiska datorer och hur man använder dem, och bl a jobbat på tidningen MacWorld.
Jag skulle kort sagt inte vara den jag är idag om det inte var för Steve Jobs! 
Så tack Steve, för allt du betytt för mig, och för att du och dina produkter förgyllt mitt liv under alla dessa år.
Och så ger jag ordet till Steve Jobs, som – även om jag tycker han gott kunde stannat kvar här i alla fall en 20 år till – ger oss lite förtröstan inför livets gång:
No one wants to die. Even people who want to go to heaven don’t want to die to get there. And yet death is the destination we all share. No one has ever escaped it. And that is as it should be, because Death is very likely the single best invention of Life. It is Life’s change agent. It clears out the old to make way for the new. Right now the new is you, but someday not too long from now, you will gradually become the old and be cleared away. Sorry to be so dramatic, but it is quite true.
Your time is limited, so don’t waste it living someone else’s life. Don’t be trapped by dogma — which is living with the results of other people’s thinking. Don’t let the noise of others’ opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary.